torsdag 15 september 2011
torsdag 4 augusti 2011
"Minister: Slut med fri lek på dagis"
Danmarks socialminister Benedikte Kiär (K) går till storms mot vad hon kallar "hippiepedagogik" på landets dagis.
– Det är förfärligt att man fortfarande på så många håll låter barnen själva sätta gränser och definiera vad de ska göra, säger hon i en intervju i tidningen Politiken.
Tiden på dagis präglas av "djupt föråldrad pedagogik från hippietiden, som för det mesta går ut på fri lek", dundrar ministern och fastslår att barn behöver vägledning.
Källa
Var ska det sluta? Populistiska politiker, utan någon koppling till verkligheten, börjar svinga med batong mot vår verksamhet som vi har byggt upp med tiotals år av forskning, studier och diskussion. Då är det dags att sätta ner foten. Hur kommer de barnen bli sen om man helt dödat deras chans till att åtminstonde få leka, tänka och agera fritt när de är barn? Förskolorna är till för barnen. Vi som pedagoger ska med hjälp av vår kunskap hjälpa barnen att utvecklas i sin egen takt och hitta sig själva. Vi vet hur vi ska göra, men har såklart mycket kvar att lära. Men när en politiker kommer med ett utspel så har vi, i alla fall på min arbetsplats, lärt oss att dumpa dessa i papperskorgen.
Var ska det sluta?
Inskickat av Anna-Lena S.
måndag 27 juni 2011
Boktips: Hopsnackat
Boken Hopsnackat finns nu tillgänglig för gratis nedladdning!
Varför inte bränn ut några exemplar och lägga den i personalrummet? Jag har läst boken och rekommenderar den starkt. Jag blev inspirerad, arg och glad av den. Det viktigaste är att jag blev ännu mer medveten om vår enorma styrka som blir synlig då vi enbart tar och pratar ihop oss och gör motstånd tillsammans. Det kan verkligen handla om de minsta frågorna som du och dina kollegor ser som självklara som är droppen som rinner över bägaren när chefen vill förstöra det ni har.
...Och nu finns den som ljudbok. Missa inte!
---
Inskickat av Anna H.
Varför inte bränn ut några exemplar och lägga den i personalrummet? Jag har läst boken och rekommenderar den starkt. Jag blev inspirerad, arg och glad av den. Det viktigaste är att jag blev ännu mer medveten om vår enorma styrka som blir synlig då vi enbart tar och pratar ihop oss och gör motstånd tillsammans. Det kan verkligen handla om de minsta frågorna som du och dina kollegor ser som självklara som är droppen som rinner över bägaren när chefen vill förstöra det ni har.
...Och nu finns den som ljudbok. Missa inte!
Det handlar om hundar på lagret, surströmming och bingostrejk. Kuktillägg, audition för timmisar och julvörten som fick stanna på kajen. Underpresterande kockar, unisona sopgubbar, fnissande bagare, ilskna vårdarbetare och chaufförer som tröttnar på trasiga bussar. Vikarier, praktikanter och amu-elever som inte tar skit. Bilbyggarnas rastmöten, städarna som driver alla andra framför sig och månadens fackpampar. Grabbarna som rör om på motorverkstan, blixten som vägrar övertid och fackstugor i pausrummen.http://www.folkrorelselinjen.nu/ljudindex.html
Läs om människor som snackar ihop sig och gör något åt saken.
---
Inskickat av Anna H.
söndag 26 juni 2011
Intervju med föräldrar i Lund som fått nog
Vi bakom den här bloggen läste en dag om föräldrar i Lund som satt ner foten kring den ständigt ökande storleken på barngrupperna. Det var en väldigt inspirerande läsning!
För stora barngrupper är ett av de problem som genomsyrar dagens förskola och är något som både barn och personal tar skada av. Vi tjänar alltså på att tillsammans kämpa mot det - personal och barnens föräldrar.
Kristina Finné och Nina Ransmyr är de som svarat på våra frågor. De har lagt ner ett enormt arbete den senaste tiden med att ta reda på fakta och besöka förskolor. Riktigt bra jobbat! Njut nu av sommaren och samla krafter det är ni värda.
1. Kan du berätta lite om Facebookgruppen "Mindre barngrupper i Lund NU!" och bakgrunden till att ni bestämde er för att starta den?
Vi är ett antal föräldrar som i början av förra hösten märkte att våra barn blev allt tröttare efter en dag på förskolan och de började frekvent uttrycka att de inte ville gå till dagis. Barnen beskrev också miljön som högljudd och stökig. Sedan 2007 har vi sett hur storleken på barngrupperna har växt för varje år. Tidigare har det trots allt gått bra tack vare personalens hårda arbete att få det att fungera trots stora barngrupper, men det ytterligare antal barn som tillkom i augusti 2010 fick på något sätt bägaren att rinna över. Med anledning av detta inledde vi en dialog med förskolans rektor och hon bjöd även in några av oss till ett möte där även den administrativ chefen för skolområdet deltog, för att förklara hur förskolans ekonomi fungerade.
Vi fick klarhet i att skolpengen har i princip varit konstant sedan den infördes medan kostnaderna har ökat för varje år vilket betytt att budgetutrymmet att bedriva verksamhet för har blivit mindre och mindre varje år och detta har gjort att barngrupperna behöver bli större för varje år för att få ihop budgeten. På vår förskola Arken behövdes det 2007 totalt 75 barn för att få ihop budgeten och 2011 behövs det 82 barn för att få ihop budgeten. Att få höra att Lunds kommun sedan ett antal år tillbaka hade som mål att barngrupperna för de små barnen (0-3 år) skulle vara max 11 och att grupperna med de större barnen (3-5 år) skulle vara max 16 st fick oss också att reagera då barngrupperna på vår förskola var 15-17 för de mindre barnen och 19-20 för de större. Efter ett antal diskussioner med rektorn förstod vi att hon inget kunde göra, utan det var politikerna vi måste vända oss till. Vi skickade då en inbjudan till Lars Hansson (barn och skolnämndens ordförande) och ville att han skulle träffa oss föräldrar och förskolans rektor för diskussion men fick inget svar. Vi skickade till slut en påminnelse i december men fick inte heller något svar på denna.
Av olika anledningar var vi sedan mindre aktiva under några månader. Det som fick igång oss igen var att vi i början av maj fick höra att barngrupperna skulle bli ännu större till hösten. T.ex. skulle gruppen med 3-åringar som skulle flytta upp till stor avdelning växa till 21 st barn. När det så i mitten av maj var sk förskolekonferens och de två politikerrepresentanterna som var med på mötet meddelade att förskolorna inte skulle komma att kompenseras för de 3% kostnadsökningarna i 2012 års budget som skulle klubbas igenom på Kommunfullmäktige 16-17 juni – då fick vi nog. Att de kommunala förskolorna inte skulle kompenseras för kostnadsökningarna nästa år betyder alltså att det kommer att behövas ännu fler barn på förskolorna för att få ihop budgeten och på vår förskola skulle det innebära att det skulle behövas 87 barn nästa år. Politikerrepresentanterna och rektor sa dessutom att de enda som möjligtvis kunde påverka var vi föräldrar, så det var helt enkelt dags för ett föräldrauppror. Vi var några föräldrar som diskuterade vad vi skulle kunna göra; traditionella namnlistor, elektroniska namnlistor, osv och det var då en Facebook grupp dök upp som förslag. Vi bestämde oss för både starta en Facebook grupp och försöka samla in namn genom att sätta upp namnlistor på de kommunala förskolorna i Lund.
2. Vad har ni för erfarenheter av för stora barngrupper och vilka konsekvenser det kan få för barn och personal?
(Se ovan.) Barnen blev allt tröttare efter en dag på förskolan, många barn började uttrycka att de inte ville gå till dagis längre, några barn var ständigt hesa för att det krävdes så mycket röstresurser för att göra sig hörd i den högljudda stökiga miljön. Alla barn är olika och de som var tuffast klarade sig ganska bra, de blev “bara” väldigt trötta både fysiskt och mentalt. Däremot barn som kanske var lite blyga, försiktiga och inte hade så vassa armbågar eller av andra anledningar behövde mer stöd av personalen (och en mindre barngrupp) för att synas och göra sig hörda började i högre utsträckning uttrycka att de inte ville gå till förskolan och vissa fick ett väldigt utagerande humör på hemmaplan (kanske för att de inte fick synas på dagis). Det är givetvis svårt att dra några vetenskapliga slutsatser när det inte gjorts en ordentlig studie och vi inte är barnpsykologer, men det är i alla fall hur några föräldrar upplevt det. Dessa upplevelser är alltså från det gågna året och så vet vi att barngrupperna blir ännu större redan i höst och alltså ytterligare större 2012. :-S
Om man har följt med debatten i media kanske du har läst några inlägg av barnpsykologer i Sydsvenskan som menar att storleken på barngrupperna är avgörande, framför allt för de minsta barnen och att det inte hjälper att tillsätta mer personal för det är gruppstorleken som sådan som är den avgörande faktorn.
Vad gäller personalen skulle du egentligen fråga dem, men det har synts att även de börjar bli tröttare. De är hjältar, det är väldigt tufft att vara förskollärare, men de gör så gott de kan och de biter ihop och försöker ständigt göra så bra de kan av situationen. De är ju proffs och som sådana tacklar de givetvis alla situationer som kommer upp efer bästa förmåga. Som förälder är man dock orolig över att de snart inte kommer att orka längre när vi ser att det inte ens finns någon ljusning i sikte vad gäller storleken på barngrupperna. Tänkbart scenario är givetvis att det blir sjukskrivningar av personal vilket även drabbar barnen i form av vikarier och instabilitet, personalomsättningen kan komma att öka genom att erfaren personal söker sig till privata förskolor där barngrupperna är mindre och lönen kanske bättre och om de är kvar och inte blir sjukskrivna så kan de säkert drabbas av minskad ork och minskad motivation.
3. Berätta lite om namninsamlingen! Har den suttit uppe på förskolor i er närhet m.m
Vi gick in på Lunds kommuns hemsida, skrev ut en lista med namn och adresser på de 59 kommunala förskolorna i Lund (av tidsskäl valde vi att inte inkludera Dalby, S Sandby, osv). Målet var att sätta upp listor på alla avdelningar på dessa 59 förskolor. Dock visade det sig vara svårt att rekrytera föräldrar som kunde tänka sig att cykla runt och sätta upp listor. Ett problem var givetvis att förskolorna enbart är öppna under den tid på dygnet då de flesta av oss arbetar vilket gjorde att i princip fanns enbart lunchen tillgänglig för detta arbete. Det var också väldigt tidkrävande. Förutom att leta upp förskolor i områden man inte kände till så tog det lång tid att presentera sig, sälja in budskapet, leta upp en rektor som kunde ge en tillstånd att sätta upp listorna och att sedan gå runt och sätta upp listorna och informera personalen på varje avdelning. Vi var bara 5 föräldrar som delade på detta arbete vilket resulterade i att de namnlistor som kom upp sist bara satt uppe i 2 dagar, de som satt uppe längst satt uppe i 10 dagar. Det var överhuvudtaget väldigt lite tid till allting eftersom det bara var en månad mellan vi fick information på förskolekonferensen och kommunfullmäktige mötet som vi skulle försöka påverka utgången av. Vi var nog runt på 57 förskolor, men tyvärr var det vissa rektorer som inte lät oss sätta upp några listor och på andra ställen där vi hade satt upp hade rektorn plockat ner dem. I de allra flesta fall var faktiskt både rektorer men framför allt personalen väldigt uppskattande. De tackade oss föräldrar för att vi göra detta och sa lite uppgivet “för vi kan inget göra”.
4. Hur tycker ni att lunds politiker reagerat på den oro ni känt över förhållanden på lunds förskolor?
Nonchalant. Det hade känts mer okej om de hade erkänt att det fanns ett problem, men förklarat att de av ekonomiska skäl inte kunde göra något just nu. De har istället valt att säga att det i princip inte finns något problem, att föräldrarna fokuserar på “antal krokar i kapprummen” istället för kvaliteten i omsorgen, att Lund enligt statistiken ligger bra till om man jämför med storstadsregioner i Sverige, att statistiken är missvisande osv. De har valt att istället ifrågasätta sina egna 11/16-mål som de nu diskuterar att avskaffa eftersom de inte tycker att de är intressanta för de anser att man kan ha god kvalitet på omsorgen oavsett storlek på barngruppen och att någon typ av kvalitetsmål borde finnas istället. Varför inte både och säger jag när vi vet att barnpsykologer menar att storleken på gruppen är avgörande. Det de ignorerar är det faktum att vi föräldrar egentligen inte bryr oss om statistik utan vi ser endast till den verklighet som vi dagligen lever i. Om vi hade haft ett genomsnitt på 14,2 eller 15 barn per avdelning (vilket är de 2 siffror som just nu figurerar i statistiksammanhang) hade vi just nu varit glada! På förskolan Arken ligger snittsiffran snarare på 17,5 barn per avdelning. Givetvis kunde man med fördel komplettera antal barn per avdelningsmålet med antal personal per avdelning samt ett antal kvalitetsfaktorer, men storleken på barngrupper behöver finnas kvar som mål i Lunds kommun. Lars Hansson (FP) har t.o.m. på sin blogg antytt att vår namninsamlingskampanj skulle komma från den politiska oppositionen som bedriver plakatpolitik genom att hänvisa till missvisande nyckeltal. Så man kan säga att vi inte fått något gehör för vår oro och vi har dessutom blivit kränkta.
5. Har ni några tips på hur man ska göra för att börja organisera föräldrar/personal kring denna och liknande frågor som rör deras barn/arbetsplats?
Oj, svår fråga. Hitta några andra föräldrar som också är oroliga och bilda en liten arbetsgrupp. Vi märkte att det finns väldigt många som är engagerade på nivån att man kan tänka sig att skriva på en protestlista eller gå med i en fb-grupp, men ganska få som kan tänka sig att lägga mycket tid på att t.ex. bilda en fb-grupp och skriva inlägg samt ha kontakt med media eller att ta av sin tid för att sätta upp namnlistor. Detta beror givetvis på att är det något som småbarnsföräldrar inte har så är det tid. Men ja, att hitta en liten kärntrupp som driver och att sedan försöka delegera ut SMÅ uppgifter till en stor mängd andra föräldrar (få ställer upp om det är större eller tidskrävande uppgifter).
Vad gäller personalen är det svårare. Kommunen är deras arbetsgivare, de måste ställa upp och göra sitt jobb oavsett ekonomisk situation och de har därför svårt att protestera eller göra uppror. Skulle tro att de vanligtvis går till rektorn som i sin tur vet att det är ekonomin som styr och att de inte kan göra så mycket annat än att ha regelbundna möten där de diskuterar samt använda all behjälplig och tillgänglig pedagogik. Fast nu när det börjar bli illa och på väg att bli värre kanske personalen skulle kunna använda sig av den som är skyddsombud på arbetsplatsen och kanske skulle de kunna konstatera att det är en skadlig arbetsmiljö? Men jag vet egentligen inte, bättre att fråga runt bland förskolepersonal.
6. Hur ska ni nu gå vidare efter inlämningen av 888 påskrivna namn?
För att vara helt ärlig så är vi i kärntruppen ganska slutkörda... Efter ett "sommarlov" i frågan kommer vi att ta tag i det igen. Tove Klette nämnde i ågon av intervjuerna i samband med överlämnandet av namnunderskrifterna en tilläggsbudget i höst, där det kunde bli aktuellt att tilldela förskolorna mer pengar, så vårt nästa mål blir nog att bevaka den frågan. Förmodligen genom att försöka blåsa liv i diskussionen igen här i fb-gruppen och försöka få medier att bevaka frågan.
-------------------------------
Vi vill tacka så mycket för att ni ville svara på våra frågor. Har du barn på någon förskola i Lund och vill dela med dig av dina tankar kring ämnet så maila oss på varforskola@gmail.com, så publicerar vi det här. Detta gäller såklart även om du jobbar inom förskolan i Lunds kommun.
Vi vet vad som är fel. Vi vet lösningarna. Nu gäller det att vi med kunskapen som bär upp oss - knäcka nöten kring hur vi ska vinna mot dessa nonchalanta politiker.
Facebookgruppen - in och diskutera!
För stora barngrupper är ett av de problem som genomsyrar dagens förskola och är något som både barn och personal tar skada av. Vi tjänar alltså på att tillsammans kämpa mot det - personal och barnens föräldrar.
Kristina Finné och Nina Ransmyr är de som svarat på våra frågor. De har lagt ner ett enormt arbete den senaste tiden med att ta reda på fakta och besöka förskolor. Riktigt bra jobbat! Njut nu av sommaren och samla krafter det är ni värda.
1. Kan du berätta lite om Facebookgruppen "Mindre barngrupper i Lund NU!" och bakgrunden till att ni bestämde er för att starta den?
Vi är ett antal föräldrar som i början av förra hösten märkte att våra barn blev allt tröttare efter en dag på förskolan och de började frekvent uttrycka att de inte ville gå till dagis. Barnen beskrev också miljön som högljudd och stökig. Sedan 2007 har vi sett hur storleken på barngrupperna har växt för varje år. Tidigare har det trots allt gått bra tack vare personalens hårda arbete att få det att fungera trots stora barngrupper, men det ytterligare antal barn som tillkom i augusti 2010 fick på något sätt bägaren att rinna över. Med anledning av detta inledde vi en dialog med förskolans rektor och hon bjöd även in några av oss till ett möte där även den administrativ chefen för skolområdet deltog, för att förklara hur förskolans ekonomi fungerade.
Vi fick klarhet i att skolpengen har i princip varit konstant sedan den infördes medan kostnaderna har ökat för varje år vilket betytt att budgetutrymmet att bedriva verksamhet för har blivit mindre och mindre varje år och detta har gjort att barngrupperna behöver bli större för varje år för att få ihop budgeten. På vår förskola Arken behövdes det 2007 totalt 75 barn för att få ihop budgeten och 2011 behövs det 82 barn för att få ihop budgeten. Att få höra att Lunds kommun sedan ett antal år tillbaka hade som mål att barngrupperna för de små barnen (0-3 år) skulle vara max 11 och att grupperna med de större barnen (3-5 år) skulle vara max 16 st fick oss också att reagera då barngrupperna på vår förskola var 15-17 för de mindre barnen och 19-20 för de större. Efter ett antal diskussioner med rektorn förstod vi att hon inget kunde göra, utan det var politikerna vi måste vända oss till. Vi skickade då en inbjudan till Lars Hansson (barn och skolnämndens ordförande) och ville att han skulle träffa oss föräldrar och förskolans rektor för diskussion men fick inget svar. Vi skickade till slut en påminnelse i december men fick inte heller något svar på denna.
Av olika anledningar var vi sedan mindre aktiva under några månader. Det som fick igång oss igen var att vi i början av maj fick höra att barngrupperna skulle bli ännu större till hösten. T.ex. skulle gruppen med 3-åringar som skulle flytta upp till stor avdelning växa till 21 st barn. När det så i mitten av maj var sk förskolekonferens och de två politikerrepresentanterna som var med på mötet meddelade att förskolorna inte skulle komma att kompenseras för de 3% kostnadsökningarna i 2012 års budget som skulle klubbas igenom på Kommunfullmäktige 16-17 juni – då fick vi nog. Att de kommunala förskolorna inte skulle kompenseras för kostnadsökningarna nästa år betyder alltså att det kommer att behövas ännu fler barn på förskolorna för att få ihop budgeten och på vår förskola skulle det innebära att det skulle behövas 87 barn nästa år. Politikerrepresentanterna och rektor sa dessutom att de enda som möjligtvis kunde påverka var vi föräldrar, så det var helt enkelt dags för ett föräldrauppror. Vi var några föräldrar som diskuterade vad vi skulle kunna göra; traditionella namnlistor, elektroniska namnlistor, osv och det var då en Facebook grupp dök upp som förslag. Vi bestämde oss för både starta en Facebook grupp och försöka samla in namn genom att sätta upp namnlistor på de kommunala förskolorna i Lund.
2. Vad har ni för erfarenheter av för stora barngrupper och vilka konsekvenser det kan få för barn och personal?
(Se ovan.) Barnen blev allt tröttare efter en dag på förskolan, många barn började uttrycka att de inte ville gå till dagis längre, några barn var ständigt hesa för att det krävdes så mycket röstresurser för att göra sig hörd i den högljudda stökiga miljön. Alla barn är olika och de som var tuffast klarade sig ganska bra, de blev “bara” väldigt trötta både fysiskt och mentalt. Däremot barn som kanske var lite blyga, försiktiga och inte hade så vassa armbågar eller av andra anledningar behövde mer stöd av personalen (och en mindre barngrupp) för att synas och göra sig hörda började i högre utsträckning uttrycka att de inte ville gå till förskolan och vissa fick ett väldigt utagerande humör på hemmaplan (kanske för att de inte fick synas på dagis). Det är givetvis svårt att dra några vetenskapliga slutsatser när det inte gjorts en ordentlig studie och vi inte är barnpsykologer, men det är i alla fall hur några föräldrar upplevt det. Dessa upplevelser är alltså från det gågna året och så vet vi att barngrupperna blir ännu större redan i höst och alltså ytterligare större 2012. :-S
Om man har följt med debatten i media kanske du har läst några inlägg av barnpsykologer i Sydsvenskan som menar att storleken på barngrupperna är avgörande, framför allt för de minsta barnen och att det inte hjälper att tillsätta mer personal för det är gruppstorleken som sådan som är den avgörande faktorn.
Vad gäller personalen skulle du egentligen fråga dem, men det har synts att även de börjar bli tröttare. De är hjältar, det är väldigt tufft att vara förskollärare, men de gör så gott de kan och de biter ihop och försöker ständigt göra så bra de kan av situationen. De är ju proffs och som sådana tacklar de givetvis alla situationer som kommer upp efer bästa förmåga. Som förälder är man dock orolig över att de snart inte kommer att orka längre när vi ser att det inte ens finns någon ljusning i sikte vad gäller storleken på barngrupperna. Tänkbart scenario är givetvis att det blir sjukskrivningar av personal vilket även drabbar barnen i form av vikarier och instabilitet, personalomsättningen kan komma att öka genom att erfaren personal söker sig till privata förskolor där barngrupperna är mindre och lönen kanske bättre och om de är kvar och inte blir sjukskrivna så kan de säkert drabbas av minskad ork och minskad motivation.
3. Berätta lite om namninsamlingen! Har den suttit uppe på förskolor i er närhet m.m
Vi gick in på Lunds kommuns hemsida, skrev ut en lista med namn och adresser på de 59 kommunala förskolorna i Lund (av tidsskäl valde vi att inte inkludera Dalby, S Sandby, osv). Målet var att sätta upp listor på alla avdelningar på dessa 59 förskolor. Dock visade det sig vara svårt att rekrytera föräldrar som kunde tänka sig att cykla runt och sätta upp listor. Ett problem var givetvis att förskolorna enbart är öppna under den tid på dygnet då de flesta av oss arbetar vilket gjorde att i princip fanns enbart lunchen tillgänglig för detta arbete. Det var också väldigt tidkrävande. Förutom att leta upp förskolor i områden man inte kände till så tog det lång tid att presentera sig, sälja in budskapet, leta upp en rektor som kunde ge en tillstånd att sätta upp listorna och att sedan gå runt och sätta upp listorna och informera personalen på varje avdelning. Vi var bara 5 föräldrar som delade på detta arbete vilket resulterade i att de namnlistor som kom upp sist bara satt uppe i 2 dagar, de som satt uppe längst satt uppe i 10 dagar. Det var överhuvudtaget väldigt lite tid till allting eftersom det bara var en månad mellan vi fick information på förskolekonferensen och kommunfullmäktige mötet som vi skulle försöka påverka utgången av. Vi var nog runt på 57 förskolor, men tyvärr var det vissa rektorer som inte lät oss sätta upp några listor och på andra ställen där vi hade satt upp hade rektorn plockat ner dem. I de allra flesta fall var faktiskt både rektorer men framför allt personalen väldigt uppskattande. De tackade oss föräldrar för att vi göra detta och sa lite uppgivet “för vi kan inget göra”.
4. Hur tycker ni att lunds politiker reagerat på den oro ni känt över förhållanden på lunds förskolor?
Nonchalant. Det hade känts mer okej om de hade erkänt att det fanns ett problem, men förklarat att de av ekonomiska skäl inte kunde göra något just nu. De har istället valt att säga att det i princip inte finns något problem, att föräldrarna fokuserar på “antal krokar i kapprummen” istället för kvaliteten i omsorgen, att Lund enligt statistiken ligger bra till om man jämför med storstadsregioner i Sverige, att statistiken är missvisande osv. De har valt att istället ifrågasätta sina egna 11/16-mål som de nu diskuterar att avskaffa eftersom de inte tycker att de är intressanta för de anser att man kan ha god kvalitet på omsorgen oavsett storlek på barngruppen och att någon typ av kvalitetsmål borde finnas istället. Varför inte både och säger jag när vi vet att barnpsykologer menar att storleken på gruppen är avgörande. Det de ignorerar är det faktum att vi föräldrar egentligen inte bryr oss om statistik utan vi ser endast till den verklighet som vi dagligen lever i. Om vi hade haft ett genomsnitt på 14,2 eller 15 barn per avdelning (vilket är de 2 siffror som just nu figurerar i statistiksammanhang) hade vi just nu varit glada! På förskolan Arken ligger snittsiffran snarare på 17,5 barn per avdelning. Givetvis kunde man med fördel komplettera antal barn per avdelningsmålet med antal personal per avdelning samt ett antal kvalitetsfaktorer, men storleken på barngrupper behöver finnas kvar som mål i Lunds kommun. Lars Hansson (FP) har t.o.m. på sin blogg antytt att vår namninsamlingskampanj skulle komma från den politiska oppositionen som bedriver plakatpolitik genom att hänvisa till missvisande nyckeltal. Så man kan säga att vi inte fått något gehör för vår oro och vi har dessutom blivit kränkta.
5. Har ni några tips på hur man ska göra för att börja organisera föräldrar/personal kring denna och liknande frågor som rör deras barn/arbetsplats?
Oj, svår fråga. Hitta några andra föräldrar som också är oroliga och bilda en liten arbetsgrupp. Vi märkte att det finns väldigt många som är engagerade på nivån att man kan tänka sig att skriva på en protestlista eller gå med i en fb-grupp, men ganska få som kan tänka sig att lägga mycket tid på att t.ex. bilda en fb-grupp och skriva inlägg samt ha kontakt med media eller att ta av sin tid för att sätta upp namnlistor. Detta beror givetvis på att är det något som småbarnsföräldrar inte har så är det tid. Men ja, att hitta en liten kärntrupp som driver och att sedan försöka delegera ut SMÅ uppgifter till en stor mängd andra föräldrar (få ställer upp om det är större eller tidskrävande uppgifter).
Vad gäller personalen är det svårare. Kommunen är deras arbetsgivare, de måste ställa upp och göra sitt jobb oavsett ekonomisk situation och de har därför svårt att protestera eller göra uppror. Skulle tro att de vanligtvis går till rektorn som i sin tur vet att det är ekonomin som styr och att de inte kan göra så mycket annat än att ha regelbundna möten där de diskuterar samt använda all behjälplig och tillgänglig pedagogik. Fast nu när det börjar bli illa och på väg att bli värre kanske personalen skulle kunna använda sig av den som är skyddsombud på arbetsplatsen och kanske skulle de kunna konstatera att det är en skadlig arbetsmiljö? Men jag vet egentligen inte, bättre att fråga runt bland förskolepersonal.
6. Hur ska ni nu gå vidare efter inlämningen av 888 påskrivna namn?
För att vara helt ärlig så är vi i kärntruppen ganska slutkörda... Efter ett "sommarlov" i frågan kommer vi att ta tag i det igen. Tove Klette nämnde i ågon av intervjuerna i samband med överlämnandet av namnunderskrifterna en tilläggsbudget i höst, där det kunde bli aktuellt att tilldela förskolorna mer pengar, så vårt nästa mål blir nog att bevaka den frågan. Förmodligen genom att försöka blåsa liv i diskussionen igen här i fb-gruppen och försöka få medier att bevaka frågan.
-------------------------------
Vi vill tacka så mycket för att ni ville svara på våra frågor. Har du barn på någon förskola i Lund och vill dela med dig av dina tankar kring ämnet så maila oss på varforskola@gmail.com, så publicerar vi det här. Detta gäller såklart även om du jobbar inom förskolan i Lunds kommun.
Vi vet vad som är fel. Vi vet lösningarna. Nu gäller det att vi med kunskapen som bär upp oss - knäcka nöten kring hur vi ska vinna mot dessa nonchalanta politiker.
Facebookgruppen - in och diskutera!
torsdag 16 juni 2011
888 namnunderskrifter
Inspirerande!
Facebookupproret "Mindre barngrupper i Lund NU" överlämnade i samband med fullmäktigesammanträdet 888 namnunderskrifter i protest mot växande förskolegrupper.
Läs hela.Förhoppningen var att politikerna under det pågående budgetmötet skulle besluta om mera pengar till förskolan, men de fick inget gehör för detta hos kommunalrådet Tove Klette (FP) som tog emot pärmen med underskrifterna.[...] - Typiskt politikersvar. Vi är arga och besvikna men vi fortsätter att kämpa, säger Kristina Finné. [...]
 |
| Foto: Lars Brundin |
tisdag 14 juni 2011
Vi behöver inte diffus snällism
Mycket tänkvärd krönika i tidningen Arbetaren.
En arbetskamrat bad mig gömma tio kilo blandfärs i dietfrysen. Anledningen var att det skulle räcka till barnfavoriten köttfärssås och spaghetti. Vi var 4,5 tjänster och lagade mat till 27 dagisavdelningar. På något sätt lyckades det alltid, inte med hjälp av ledningen, utan trots deras tokerier (som att inte inse att barn föredrog köttfärssås och spaghetti framför kålpudding). Vi fuskade och gjorde det där lilla extra för ungarnas skull, trots att vi var underbemannade. Sött och mänskligt, eller hur? Men kanske inte så smart. Att sätta stopp för dumheterna hade varit att ställa oss och barnen på samma sida.
I en artikel i ST Press intervjuas arbetsplatsombudet Iréne Flodman om upploppet på utredningshemmet Fridegård i Eskilstuna. Hon menar att rymningsförsöket är kulmen på det senaste årets växande problem. Hon säger:
”Vi har bett om hjälp och handledning, men inte fått minsta gehör från ledningen. Men man är lojal och biter ihop, för tjejernas och kollegernas skull.”
Man är lojal och biter ihop, för tjejernas och kollegornas skull: smaka på de orden. Den meningen sammanfattar väldigt mycket av problematiken i tjänstearbetet. Man står ut med nedskärningar, för arbetskamrater och boendes, brukares och patienters skull – inte för att man köper att ledningens lögner om att nedskärningarna och omorganiseringarna egentligen inte gör någon skada utan bara gör allt bättre. Alla vet att man borde sätta ner foten, men man står ut. Ledningen litar på det, brukare och patienter litar på det, och vi själva litar på det. Ledningen litar på personalens yrkesstolthet, omtanke och slutligen medmänsklighet och gör det bara svårare och svårare att göra det jobbet som de flesta faktiskt vill utföra. Under kapitalismens är arbetarklassens medmänsklighet ett vapen som riktas mot oss, som ett sätt att avkräva oss mer arbete och få oss att acceptera nedskärningar. Jag lockas till att uppmana till att slänga medmänskligheten på sophögen, och kanske man borde det. För i grund och botten är det inte diffus snällism som behövs, utan solidaritet med brukare, kunder och dagisbarn.
På Björkbacken i Göteborg har fyra syndikalister satt ner foten och gått i strejk, de har inte accepterat ledningens nedskärningspolitik och svaret kom som ett brev på posten – de anklagas för att vara omänskliga. Den anklagelsen kommer från ledningen. För tjejerna på Björkbacken talar om att de förstår de strejkande, älskar och saknar dem. Och jag tror att de vet vem som står på deras sida och vem som inte gör det.
Henrik Johansson
torsdag 31 mars 2011
Föräldrar protesterar i Lund
Skolpolitikern Lars Hansson (FP) gav på tisdagskvällen ett besked till de föräldrar på Östra torn som protesterar mot allt större barngrupper på förskolan Blåklinten: – Det kommer att bli ännu värre 2012.Läs hela artikeln i Sydsvenskan här.
Bredvid sig på podiet hade han kollegan Ulla Stålberg (M), vice ordförande i barn- och skolnämnden. Båda fick många irriterade frågor.– Om barngrupperna blir ännu större får ni en folkrörelse emot er. Och den kommer att spridas i hela Lund.
torsdag 17 mars 2011
Lästips: "Förskolor får hbt-certifiering"
lararnasnyheter.se/
fredag 11 mars 2011
Choklad framför guld
Idag läste jag en bok som handlar om "Mini" som spelar fotboll. Egentligen är det hans knattelag som spelar men i boken fantiserar Mini om att han spelar i svenska landslaget, och tar hem VM-guld! När det sen kommer tillbaka till "verkligheten" och knattelaget har tagit hem cupsegern så har dem inte längre guldmedaljer runt nacken utan medaljer gjorda av choklad.
Jag frågar barnen som hört historien med stort intresse vilket de hade föredragit. Alla svarade direkt -"chokladmedaljer!", ingen tvekan där. Undrar vad någon vuxen hade svarat på den frågan...
______________
Inskickat av Maja
Jag frågar barnen som hört historien med stort intresse vilket de hade föredragit. Alla svarade direkt -"chokladmedaljer!", ingen tvekan där. Undrar vad någon vuxen hade svarat på den frågan...
______________
Inskickat av Maja
måndag 7 februari 2011
Update
En ny flik är uppe - Vänner - som ni borde kika in. Inspiration och kunskap finns att hämta även från andra yrkesgrupper.
Vi har även idag skickat in en insändare till tidningen Förskolan, en tidning vi även rekommenderar er att läsa igenom. De flesta förskolorna prenumererar säkert på tidningen redan, annars så är det dags att börja göra det nu!
LÄNK
Vi har även idag skickat in en insändare till tidningen Förskolan, en tidning vi även rekommenderar er att läsa igenom. De flesta förskolorna prenumererar säkert på tidningen redan, annars så är det dags att börja göra det nu!
LÄNK
lördag 22 januari 2011
Förskolepersonalen är inte robotar
Insändare i tidningen Sydsvenskan idag.
Förskolepersonalen är inte robotar
Med anledning av artikeln "Barngrupper ökar med babyboomen" i Sydsvenskans artikelserie om hur Lund löser bristen på förskoleplatser den 10 januari, vill vi göra följande tillägg och förtydligande.
Vi på Blåklinten har sjutton barn på alla fem avdelningarna. Detta har inget med babyboomen att göra utan beror endast på att budgeten måste gå ihop. Man kan ju fundera på hur stora grupperna skulle blivit om vi hade fått del av babyboomen också. Lars Hansson kan alltså inte skylla på babyboomen att målet för grupperna storlek inte kan efterföljas.
Vi vill också kommentera Karin Björklunds uttalanden att man kan utöka grupperna om man har lokaler. Fler barn och fler vuxna är inte en bra lösning. Barnen får oerhört många relationer att förhålla sig till och forskning säger att detta inte är bra för barnen.
Ytterliggare en sak vi vill framföra. Förskolan bedriver en pedagogisk verksamhet och inte barnpassning. Vi har en läroplan att arbeta efter och den innehåller mål som vi ska sträva efter. Hur detta ska vara möjligt när det trycks in fler och fler barn det är något som vi inte kan få ihop. Låt oss citera en del ur läroplanen:
"Förskolan ska erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet. Den ska inspirera barn att utforska omvärlden. I förskolan ska barn möta vuxna som ser varje barns möjligheter och som engagera sig i samspelet med både det skilda barnet och barngruppen."
Hur ska detta vara möjligt att följa?
Vi är pedagoger med en lång efarenhet och gedigen kunskap men vi är inga robotar
Personalen på förskolan Blåklinten
måndag 10 januari 2011
Inskickat: Tankar om genus
Hej kollegor!!
Idag utspelade det sig ett intressant scenario på min arbetsplats. Följande diskussion ägde rum under mellanmålet:
Pojke fem år (P) - "När vi blir stora så kommer vi skaffa barn. En bäbis."
Flicka fem år (F)- "Ja. Då ska vi tillsammans gå på tivoli."
P: - "Ja! Då ska jag och P2 åka en jättekul karusell. Men inte du! Då kan bäbisen trilla av."
F: - "Men bäbisen kan väl ha bälte?"
P: - "Nej, han kan ändå trilla ner. Ni får åka något annat."
F: - "Ja... Vi får åka tekoppen!
P: - "Ja, det kan ni!"
Jag säger då att P kan ju visst vara den som passar bäbisen så får F också åka den roligaste karusellen. Att de kunde turas om att åka den. Det blev tyst och jag har ingen aning vad som for runt i deras huvuden. Efteråt har däremot något farit runt i mitt. Mycket som händer på jobbet brukar jag ta hem mig sen. Det är väl inte så värst konstigt? Alla barn och kollegor blir några man verkligen börjar bry sig om efter ett bra tag tillsammans. Hur som helst, det som jag började tänka på efter arbetsdagen var såklart varför pojken på fem år antog att flickans roll i besöket på tivolit självklart var att bära bäbisen medan han och hans killkompis roade sig. Varför såg även flickan det som en given uppdelning?
Här är mina tankar hittills och jag hoppar någon fyller i, ändrar, dissar och blir berörd av dem.
När barnen är som minst, på en småbarnsavdelning (1-3 år), existerar det oftast inga strukturer som delar upp barnen efter kön, begränsar deras utforskning av dem själva eller återproducerar könsroller från medeltiden. Barnen leker med vad, vem och hur som helst. Inga killar mobbas som leker med tjejkodade leksaker som dockor eller klär ut sig till prinsessor. Där hånas inga flickor som gör det som killar förväntas att göra; leker med bilar eller pratar om superhjältar från filmer. Där anses alla barn som likvärdiga och det existerar inga tecken på att dessa när de blir äldre kommer kastas in i ett spel som skadar deras självkänsla, isolerar dem från varandra och delas upp efter olika sociala konstruktioner. Till viss del är det ibland personalens fel att dessa konstruktioner och roller återproduceras - killarna får t.ex aldrig gråta utan ska direkt "upp igen!" - medan tjejerna ska det gullas med när det är ledsna. När båda egentligen i egenskap av människor borde uppmuntras till att inte stänga in känslor och samtidigt vara starka och ta plats. När jag ser barnen tacka nej till att leka med någon för att det handlar om en töntig kill- eller tjejlek blir jag deprimerad. För ett år sen lekte dem tillsammans vad som helst, och nu är det några oskrivna regler som begränsar deras frihet.
1. Läroplan för förskolan, Lpfö 98
”Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskola skall motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.”
Läroplanen fokuserar på pedagogernas roll gentemot barnen. Den tar upp de vuxnas bemötande, krav och förväntningar och att ge barnen möjligheter utan begränsningar. Det handlar alltså om personalens förhållningssätt gentemot barnen och har därmed en tydlig kvalitativ innebörd.
Att ge barnen möjligheter utan begränsningar utifrån stereotypa könsmönster, betyder att vidga rollerna för barnen och att inte se flickor och pojkar som varandras motsatser.
Själva uppdraget är tydligt och uppfodrande formulerat i meningen ”Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller”. De centrala frågorna för verksamheten blir då: VILKA traditionella könsmönster finns det i vår verksamhet och HUR kan vi motverka dem?
I läroplanen står det också:
”Omsorg och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter skall lyftas fram och synliggöras i verksamheten.”
”Förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar …. förståelse för att alla människor har lika värde oberoende av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder ”
Det är överlag en väldigt bra text i läroplanen. Men det såklart inte att förlita sig på att om reglerna håller bra kvalité att det då per automatik skulle upprätthållas i praktiken. Men många av mina kollegor går kurser och är kunniga i ämnet och försöker att motverka förstärkande av könsroller i verksamheten. Det kanske behövs en förändring av maktförhållanden i samhället först innan barnen kommer få fritt utvecklas, umgås, skapa, förstöra, älska, hata - vara sig själva - och med öppna hjärtan behandla varandra likvärdigt utan vanförställningar om stereotyper baserade på könstillhörighet? Vad tror du?
Länktips:
http://www.jamstalldskola.se/vad-ar-jamstalldhet/genus-genusteori.shtml
http://svt.se/2.22620/1.1815475/tjejer_som_tvattar_och_killar_som_leker_krig
Lästips:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197659800
***
Inskickat av Anja. Tack för inlägget! Har någon fler länk/lästips så hör av er!
onsdag 5 januari 2011
Undersökning
Hej alla kära läsare!
Personerna bakom bloggen ska starta det nya året med att genomföra en större undersökning. Vi vill kontinuerligt publicera artiklar här som är baserade på erfarenheter och tankar från de som jobbar eller har jobbat inom förskolan. Tanken är att undersökningen ska vara en deltagande process som resulterar i att nya idéer föds och att gemensamma problem kan bli synliggjorda.
Nedanstående mejl kommer skickas ut till hundra slumpmässigt valda förskolor över hela landet. När svaren börjar trilla in kommer resultaten att sammanställas och publiceras.
Om din arbetsplats inte får vårt mejl i sin inkorg så är ni självklart välkomna att skicka in ett svar ändå, både som hela personalgrupper eller individer. Allt kommer självklart vara anonymt och inga uppgifter om de som skrivit svaren publiceras, om det inte önskas.
Personerna bakom bloggen ska starta det nya året med att genomföra en större undersökning. Vi vill kontinuerligt publicera artiklar här som är baserade på erfarenheter och tankar från de som jobbar eller har jobbat inom förskolan. Tanken är att undersökningen ska vara en deltagande process som resulterar i att nya idéer föds och att gemensamma problem kan bli synliggjorda.
Nedanstående mejl kommer skickas ut till hundra slumpmässigt valda förskolor över hela landet. När svaren börjar trilla in kommer resultaten att sammanställas och publiceras.
Om din arbetsplats inte får vårt mejl i sin inkorg så är ni självklart välkomna att skicka in ett svar ändå, både som hela personalgrupper eller individer. Allt kommer självklart vara anonymt och inga uppgifter om de som skrivit svaren publiceras, om det inte önskas.
Hej!
Ni får detta mejlet eftersom ni är en av hundra slumpmässigt utvalda förskolor som blivit förfrågade att delta i en undersökning. Bakom undersökningen står en blogg, varforskola.blogspot.com, som är driven av personal inom förskolan. Vi vill med undersökningen synliggöra vilka problem som personal upplever under arbetsdagen, vad som diskuteras i personalrummet, vad som kan bli bättre eller vad som är perfekt. Vi vill skapa en gemensam bild av våra tankar om dagens förskola - och sen använda den vetskapen till att förändra det som behöver förändras.
Vi hade gärna sett att detta mejlet vidarebefordrades till all personal på arbetsplatsen, även vikarier!
Om bloggen
Vår Förskola-bloggen är driven av och för personal inom förskolan. Det är en inblick i deras vardag.
Vissa av oss överdoserar kaffé, är stressade, glada, trötta, ensamma, otrygga, arga, peppade eller sammansvetsade - eller allt på en gång.
Personalen på en förskola i Umeå delar kanske samma tankar som en i Ystad? Hur fler som börjar tänka och agera tillsammans desto större, tror vi, är chansen att vi kommer kunna få den inspirationen och styrkan som behövs för att kunna göra förskolan till en fantastisk plats för både personal och barn.
Bloggen är partipolitiskt och religiöst oberoende.
Frågorna
1. Vilka problem upplever du att det finns inom förskolan idag? Och vad hade man kunnat göra åt det?
2. Upplever du att du drabbats av någon/några av nedanstående problem p.g.a jobbet?
- Stress
- Huvudvärk som ett resultat av hög ljudnivå
- Trötthet efter jobbet
- Sömnproblem
- Ångest
- Annat:
3. Upplever du att barngruppen är för stor och/eller att det är konstant underbemanning på din arbetsplats?
4. Hur har din lönenivå förändras under tiden du varit anställd? Är du nöjd med lönen?
5. Känner du att du kan påverka verksamheten tillräckligt?
6. Hur hade din "drömförskola" sett ut?
7. Vad är bra i dagens förskola?
8. Något mer du vill tillägga?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)