Förskolepersonalen är inte robotar

Insändare i tidningen Sydsvenskan idag.

Förskolepersonalen är inte robotar

Med anledning av artikeln "Barngrupper ökar med babyboomen" i Sydsvenskans artikelserie om hur Lund löser bristen på förskoleplatser den 10 januari, vill vi göra följande tillägg och förtydligande.
Vi på Blåklinten har sjutton barn på alla fem avdelningarna. Detta har inget med babyboomen att göra utan beror endast på att budgeten måste gå ihop. Man kan ju fundera på hur stora grupperna skulle blivit om vi hade fått del av babyboomen också. Lars Hansson kan alltså inte skylla på babyboomen att målet för grupperna storlek inte kan efterföljas.
Vi vill också kommentera Karin Björklunds uttalanden att man kan utöka grupperna om man har lokaler. Fler barn och fler vuxna är inte en bra lösning. Barnen får oerhört många relationer att förhålla sig till och forskning säger att detta inte är bra för barnen.
Ytterliggare en sak vi vill framföra. Förskolan bedriver en pedagogisk verksamhet och inte barnpassning. Vi har en läroplan att arbeta efter och den innehåller mål som vi ska sträva efter. Hur detta ska vara möjligt när det trycks in fler och fler barn det är något som vi inte kan få ihop. Låt oss citera en del ur läroplanen:
"Förskolan ska erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet. Den ska inspirera barn att utforska omvärlden. I förskolan ska barn möta vuxna som ser varje barns möjligheter och som engagera sig i samspelet med både det skilda barnet och barngruppen."
Hur ska detta vara möjligt att följa?
Vi är pedagoger med en lång efarenhet och gedigen kunskap men vi är inga robotar

Personalen på förskolan Blåklinten

Inskickat: Tankar om genus

Hej kollegor!!

Idag utspelade det sig ett intressant scenario på min arbetsplats. Följande diskussion ägde rum under mellanmålet:

Pojke fem år (P) - "När vi blir stora så kommer vi skaffa barn. En bäbis."
Flicka fem år (F)- "Ja. Då ska vi tillsammans gå på tivoli."
P: - "Ja! Då ska jag och P2 åka en jättekul karusell. Men inte du! Då kan bäbisen trilla av."
F: - "Men bäbisen kan väl ha bälte?"
P: - "Nej, han kan ändå trilla ner. Ni får åka något annat."
F: - "Ja... Vi får åka tekoppen!
P: - "Ja, det kan ni!"

Jag säger då att P kan ju visst vara den som passar bäbisen så får F också åka den roligaste karusellen. Att de kunde turas om att åka den. Det blev tyst och jag har ingen aning vad som for runt i deras huvuden. Efteråt har däremot något farit runt i mitt. Mycket som händer på jobbet brukar jag ta hem mig sen. Det är väl inte så värst konstigt? Alla barn och kollegor blir några man verkligen börjar bry sig om efter ett bra tag tillsammans. Hur som helst, det som jag började tänka på efter arbetsdagen var såklart varför pojken på fem år antog att flickans roll i besöket på tivolit självklart var att bära bäbisen medan han och hans killkompis roade sig. Varför såg även flickan det som en given uppdelning?

Här är mina tankar hittills och jag hoppar någon fyller i, ändrar, dissar och blir berörd av dem.
När barnen är som minst, på en småbarnsavdelning (1-3 år), existerar det oftast inga strukturer som delar upp barnen efter kön, begränsar deras utforskning av dem själva eller återproducerar könsroller från medeltiden. Barnen leker med vad, vem och hur som helst. Inga killar mobbas som leker med tjejkodade leksaker som dockor eller klär ut sig till prinsessor. Där hånas inga flickor som gör det som killar förväntas att göra; leker med bilar eller pratar om superhjältar från filmer. Där anses alla barn som likvärdiga och det existerar inga tecken på att dessa när de blir äldre kommer kastas in i ett spel som skadar deras självkänsla, isolerar dem från varandra och delas upp efter olika sociala konstruktioner. Till viss del är det ibland personalens fel att dessa konstruktioner och roller återproduceras - killarna får t.ex aldrig gråta utan ska direkt "upp igen!" - medan tjejerna ska det gullas med när det är ledsna. När båda egentligen i egenskap av människor borde uppmuntras till att inte stänga in känslor och samtidigt vara starka och ta plats. När jag ser barnen tacka nej till att leka med någon för att det handlar om en töntig kill- eller tjejlek blir jag deprimerad. För ett år sen lekte dem tillsammans vad som helst, och nu är det några oskrivna regler som begränsar deras frihet.

1. Läroplan för förskolan, Lpfö 98

”Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskola skall motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.”

Läroplanen fokuserar på pedagogernas roll gentemot barnen. Den tar upp de vuxnas bemötande, krav och förväntningar och att ge barnen möjligheter utan begränsningar. Det handlar alltså om personalens förhållningssätt gentemot barnen och har därmed en tydlig kvalitativ innebörd.

Att ge barnen möjligheter utan begränsningar utifrån stereotypa könsmönster, betyder att vidga rollerna för barnen och att inte se flickor och pojkar som varandras motsatser.
Själva uppdraget är tydligt och uppfodrande formulerat i meningen ”Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller”. De centrala frågorna för verksamheten blir då: VILKA traditionella könsmönster finns det i vår verksamhet och HUR kan vi motverka dem?

I läroplanen står det också:
”Omsorg och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter skall lyftas fram och synliggöras i verksamheten.”
”Förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar …. förståelse för att alla människor har lika värde oberoende av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder ”

 
Det är överlag en väldigt bra text i läroplanen. Men det såklart inte att förlita sig på att om reglerna håller bra kvalité att det då per automatik skulle upprätthållas i praktiken. Men många av mina kollegor går kurser och är kunniga i ämnet och försöker att motverka förstärkande av könsroller i verksamheten. Det kanske behövs en förändring av maktförhållanden i samhället först innan barnen kommer få fritt utvecklas, umgås, skapa, förstöra, älska, hata - vara sig själva - och med öppna hjärtan behandla varandra likvärdigt utan vanförställningar om stereotyper baserade på könstillhörighet? Vad tror du?

Länktips:
http://www.jamstalldskola.se/vad-ar-jamstalldhet/genus-genusteori.shtml
http://svt.se/2.22620/1.1815475/tjejer_som_tvattar_och_killar_som_leker_krig
Lästips:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197659800

***

Inskickat av Anja. Tack för inlägget! Har någon fler länk/lästips så hör av er!

Undersökning

Hej alla kära läsare!

Personerna bakom bloggen ska starta det nya året med att genomföra en större undersökning. Vi vill kontinuerligt publicera artiklar här som är baserade på erfarenheter och tankar från de som jobbar eller har jobbat inom förskolan. Tanken är att undersökningen ska vara en deltagande process som resulterar i att nya idéer föds och att gemensamma problem kan bli synliggjorda.

Nedanstående mejl kommer skickas ut till hundra slumpmässigt valda förskolor över hela landet. När svaren börjar trilla in kommer resultaten att sammanställas och publiceras.

Om din arbetsplats inte får vårt mejl i sin inkorg så är ni självklart välkomna att skicka in ett svar ändå, både som hela personalgrupper eller individer. Allt kommer självklart vara anonymt och inga uppgifter om de som skrivit svaren publiceras, om det inte önskas.

Hej!

Ni får detta mejlet eftersom ni är en av hundra slumpmässigt utvalda förskolor som blivit förfrågade att delta i en undersökning. Bakom undersökningen står en blogg, varforskola.blogspot.com, som är driven av personal inom förskolan. Vi vill med undersökningen synliggöra vilka problem som personal upplever under arbetsdagen, vad som diskuteras i personalrummet, vad som kan bli bättre eller vad som är perfekt. Vi vill skapa en gemensam bild av våra tankar om dagens förskola - och sen använda den vetskapen till att förändra det som behöver förändras.  

Vi hade gärna sett att detta mejlet vidarebefordrades till all personal på arbetsplatsen, även vikarier!

Om bloggen
Vår Förskola-bloggen är driven av och för personal inom förskolan. Det är en inblick i deras vardag.
Vissa av oss överdoserar kaffé, är stressade, glada, trötta, ensamma, otrygga, arga, peppade eller sammansvetsade - eller allt på en gång.

Personalen på en förskola i Umeå delar kanske samma tankar som en i Ystad? Hur fler som börjar tänka och agera tillsammans desto större, tror vi, är chansen att vi kommer kunna få den inspirationen och styrkan som behövs för att kunna göra förskolan till en fantastisk plats för både personal och barn.

Bloggen är partipolitiskt och religiöst oberoende.

Frågorna

1. Vilka problem upplever du att det finns inom förskolan idag? Och vad hade man kunnat göra åt det?
2. Upplever du att du drabbats av någon/några av nedanstående problem p.g.a jobbet? 

• Stress
• Huvudvärk som ett resultat av hög ljudnivå
• Trötthet efter jobbet
• Sömnproblem
• Ångest
• Annat:

3. Upplever du att barngruppen är för stor och/eller att det är konstant underbemanning på din arbetsplats?
4. Hur har din lönenivå förändras under tiden du varit anställd? Är du nöjd med lönen?
5. Känner du att du kan påverka verksamheten tillräckligt?
6. Hur hade din "drömförskola" sett ut?
7. Vad är bra i dagens förskola?
8. Något mer du vill tillägga?