Papper och byråkrati

Förälder: - Kan ni skriva under detta pappret?
Jag: - Nej, tyvärr. Vi är bara vikarier på avdelningen just nu.
Förälder: - Ok, fan också. Försäkringskassan kräver att de skickas in idag.
Jag: - Varför då?
Förälder: - Jag måste bevisa att mitt barn inte var här den veckan som hon hade vinterkräksjuka och jag fick ta ledigt från jobbet. 

Som om det inte redan fanns tillräckligt med papper att hålla reda på…   

Textarkivet: Stress och hörselproblem ökar i förskolan

 En stor del av personal­en inom förskolan har problem med stress, tinnitus och ljudtrötthet, visar ny forskning, som därmed visar samma problembild som HRFs rapport Kakofonien.
– Hörselrelaterade besvär ökar inom pedagogisk verksamhet, hävdar Fredrik Sjödin, doktorand vid Högskolan i Gävle.
Fredrik Sjödin arbetar med ett forskningsprojekt som undersöker ljudmiljön vid ett antal förskolor. Syftet är att kartlägga sambandet mellan buller och ohälsa, samt att hitta praktiska lösningar på problemen.
Foskningen visar att hög stress är vanlig bland förskolepersonalen. Mer än hälften, 56 procent, befinner sig högt på en skala som mäter engagemang och stress. Fyra av tio besväras av tinnitus.
Det här bekräftar de undersökningar som HRF har gjort bland lärare och förskollärare i hela landet (Novus/HRF 2009), och som presenteras i rapporten Kakofonien. HRF konstaterar att två av tre lärare/förskollärare tycker att ljudmiljön är ett problem varje dag/varje vecka. Hela 57 procent har ofta/ibland svårt att höra eleverna i klassrummet.

Fredrik Sjödin funderar över det långsiktiga konsekvenserna:
– En stor grupp är motiverad på jobbet, men ligger på en hög stress­nivå. Frågan är hur länge de kan ligga där innan de börjar glida över och bli utbrända, säger han.
Decibelvärdena i förskolan ligger ofta inom tillåtna gränsvärden, men de många ljuden tröttar. En stor del av personalen vill ha det alldeles tyst omkring sig när man kommer hem från jobb­et.
Forskningsprojektet har även testat olika bullerdämpande åtgärder, bland annat ljudabsorbenter, ombyggnad av ventilationssystem, ljuddämpande bord, ljudnivåvakter och mindre barngrupper. Den åtgärd som har gett bäst effekt, enligt en del förskollärare, är färre barn i grupperna.

***
Texten är från befriasamtalet.se och rapporten som nämns går att ladda ner här.

Textarkivet: Medicinsk expertis bör kvalitetssäkra förskolan!

Dagligen kommer rapporter om hur förskolebarn har det. Larmrapporter om överfyllda barngrupper, ökad stress och utsliten personal duggar tätt. Barnen stressas i de stora barngrupperna på grund av ökad konkurrens, ökad ljudnivå, mindre yta per barn, avsaknad av lugn vrå och minskade vuxenkontakter. Stressymptomen kan vara magont, huvudvärk och tinnitus.

Aktuell forskning har kunnat påvisa att barntillsynen blir mätbart sämre med barngrupper på över 18 barn.
Barnen blir mer ledsna och aggressiva och verksamheten blir mer auktoritär och tappar i barncentrering. En mer auktoritär pedagogik kan leda till att barnen inte samarbetar eller leker med varandra. Små barn klarar inte av så många relationer som det blir i en större grupp varför en utökning av personalen till och med kan vara ett sämre alternativ. Barnen behöver kontinuitet.

Andra effekter av de stora barngrupperna är också att barnens säkerhet inte kan garanteras. En hel del aktiviteter måste ställas in på grund av för stora barngrupper, alternativt tvingas barn som inte är mogna för vissa aktiviteter att följa med eftersom det inte finns tillräckligt med personal. Här blir barnen en oskyldig bricka i spelet och drabbas orättvist. En annan effekt av de stora barngrupperna är att de genererar ökade sjukskrivningar för barnen, vilket innebär ökad sjukvårdskonsumtion och ökat antal föräldralediga dagar för vård av sjukt barn.

Detta innebär alltså ökade sjukvårdskostnader samt ökade statliga kostnader i form av utbetald ersättning från
Försäkringskassan och drabbar även föräldrarnas arbetsgivare. Socialstyrelsen presenterade nyligen en rapport om antibiotikaförskrivningen i landet. Det har skett en kraftig ökning i Skåne som har 52 % högre förskrivning än Jämtland. En av förklaringarna kan, enligt Socialstyrelsen, vara de stora barngrupperna inom förskolan. Stora barngrupper inom förskolan tenderar också att negativt påverka barnens matvanor genom att de inte får i sig tillräckligt med näring. Detta beror, enligt Uppsalaforskaren Hanna Sepp, på kommunernas besparingsiver med slopad frukost på flera håll samt att stora barngrupper hindrar barnen från att äta i lugn och ro. Barnen blir griniga och trötta vilket inte skapar någon bra arbetsmiljö. Sepps studie visar att endast barn som äter frukost både hemma och på förskolan får i sig tillräckligt med mat.

Förskolechefer har i enkäter uppgett att de inte kan följa lpfö98 (läroplanen för förskolan) med dagens stora
grupper. Personalen har en mycket pressad situation med långtidssjukskrivningar och flykt från yrket som följd. Detta påverkar statens, kommunernas och landstingens ekonomi negativt. Kontinuiteten för barnen går också förlorad. Andra negativa konsekvenser blir att barn som är i behov av mer stöd och hjälp inte blir sedda i tid vilket leder till en ännu tyngre situation för grundskolan och i vissa fall även för sjukvården. Detta märks bland annat inom barn- och ungdomspsykiatrin som på grund av nedskärningar inom kommunerna fått ta emot allt fler barn som mår dåligt.

I en rapport som gavs ut av Skolverket förra sommaren och som heter ”Strukturella faktorer och pedagogisk
kvalitet i barnomsorg och skola – en kunskapsöversikt”. Maj Asplund Carlsson (filosofie doktor i barnlitteratur och universitetslektor i pedagogik), Gunni Kärrby och Ingrid Pramling Samuelsson (bägge professorer i pedagogik) konstaterar att optimal pedagogisk kvalitet kan uppnås först om barngruppernas storlek för barn 4-5 år är 13-15 st. För de mindre barnen och för barn med särskilda behov krävs än mindre grupper. I rapporten står att ”förutsättningarna för barn som är under 4 år och barn i behov av särskilt stöd är sämre än för andra barn då verksamheter bedrivs i stora grupper även om personaltätheten är hög. För de minsta barnen är det identitetsutvecklingen och språkutvecklingen som är så viktig för senare års lärande som tar mest skada. För många barn i behov av särskilt stöd krävs numera ofta en diagnos för att de skall få hjälp och stöd. I en mindre grupp hade det kanske aldrig uppstått något behov av att diagnostisera dessa barn.” Ska det vara nödvändigt att leta neuropsykiatriska diagnoser på barnen för att åstadkomma mer resurser till förskolan och möjliggöra rimligt stora barngrupper?

Vi anser att man i stället bör arbeta fram riktlinjer för hur stora olika barngrupper får vara och
hur sammansättningen inom grupperna bör se ut och att detta bör ske i samråd med medicinsk expertis.
Personalbemanningen får därefter anpassas efter behovet såtillvida att vissa barngrupper kanske behöver mer
personal än andra. Detta är oundvikligt för att skollag och läroplan skall kunna följas.

Anders Alkewall och Agneta Gulz
Företrädare för Barnverket Skåne
(Rikstäckande organisation som verkar för barn i förskola, skola och på fritiden www.barnverket.nu)

En helt vanlig dag på jobbet?

Textarkivet: Fria arbetskläder och lunch till förskolan!

Idag lånar vi en tänkvärd text från vardagspussel.wordpress.com

Fria arbetskläder och lunch till förskolan!
Föreställ dig en arbetsplats, låt säga ett lager eller en fabrik, där de anställda arbetar i sina vanliga kläder (jeans, t-shirt) och själva får betala för nödvändiga skyddsskor och annan utrustning. Tänk sedan att det förväntas att arbetarna fortsätter att arbeta under den halvtimme de har tillåtelse att äta på och att de själva måste betala företaget för den mat de ätit. Det senare även om de själva la upp maten i karaffer, dukade och själva diskade om köket var underbemannat och på 8 timmars arbete så har de bara en halvtimmes obetald rast, som de dessutom måste avbryta om telefonen ringer.

Inte särskilt troligt att det lär hända på ett lager eller en fabrik nära dig, va?
Arbetarna inom industrin vet att de som köper deras arbetskraft behöver dem och de skäms inte att ta sig de rättigheter de anser sig ha rätt till. Deras fackförbund har förhandlat fram lunchraster, som visserligen är obetalda, men ändå arbetsfria. De har ofta två betalda kvartsraster (en på förmiddagen och en på eftermiddagen) som de varken behöver avbryta för att svara i telefon eller springa ut till maskinerna igen för att det är bråttom.
Så ser verkligheten ut på mitt sommarjobb, ett lager inom metallindustrin i en av Stockholms kranskommuner. Lönen är inte hög för oss sommarvikarier, lägre än den jag får som barnskötare nu när lägstalönen höjdes faktiskt, men mina förmåner där är större än hos förskolan. Trots att jag på lagret bara är en sommarjobbare och på förskolan månadsavlönad för en hel termin.

”Vissa har det – andra inte. Vi talar om betalda arbetskläder. Det borde vara en självklarhet i jobb där det ingår att smutsas ned. Men det är det inte. Ilona Balatoni är förskolelärare och får inga betalda arbetskläder. Trots att hon dagligen sliter på kläderna i sandlådor och kladdas ner av snor, lera och mat.” stod det i Uppsala Nya Tidning i slutet av maj.

På min förskola så har vi tillgång till täckbyxor, varm jacka och en regnkappa. Ett par av jackorna har enhetens namn tryckt på ryggen. Våran lunch kostar 13 kronor, vi äter den tillsammans med barnen. Eller nja, vi försöker äta den. Ofta kallnar den innan alla barnen fått hjälp, snor och smutsiga fingrar hamnar på våra tallrikar och portionerna är små. Vi har ingen lunchrast, vi arbetar hela vår lunch. 
Den enda rast vi har är 30 minuter lång och obetald. Men vi har inga bestämda tider på när vi ska ha rast. Det går inte att planera det, vi kan ha ont om personal, många barn som behöver hjälp och för lite tid. Ingen vill lämna en kollega med för mycket arbete i sina händer. Speciellt inte när arbetet rör små barn som inte kan lämnas ensamma.

Min mor har det lite bättre. Hennes enhet beslutade för en tid sedan att deras lunch var ”pedagogisk” och därför grattis för arbetare som åt med barnen. De har alla varma jackor, flis, byxor, regnkappor med stadsdelsnämndens och förskolans namn på.
Jag tvivlar inte på att de lokala sektionerna för Kommunal och Lärarförbundet såg det som en seger. Men varför tas inte sådana krav upp centralt? Varför krävs inte hela Stockholms stad på arbetskläder och grattis lunch till sina anställda pedagoger?
Vad spelar det för roll om vi får höjd lön, när den ändå äts upp av inflationen långt innan den höjs igen?

Vi vill ha reella lönehöjningar!
Vi vill alla ha betald lunch, lika många betalda raster som våra vänner inom produktionen och vi vill ha arbetskläder eller åtminstone kompensation för slitage på våra egna!

/En barnskötare

Inskickat: "Vi får alldeles för lite mat"

Till frukost får vi oftast tillräckligt. Fil, frukt och mackor brukar serveras. Men sen kommer vi till lunchen. Det är en helt annan historia. Nästan varje dag får vi alldeles för lite mat. Barnen ber alltid om mer och får alltid samma svar: - "Tyvärr, det är slut". Samtidigt tittar vi i barnens ögon med dåligt samvete, och med ilska på vår egen tallrik. Vi tvingas också äta mindre än vad vi behöver. Det som vi inom personalgruppen nu har börjat diskutera är att ta kontakt med kommunen och fråga vad som pågår. Vi har tröttnat på att gå trötta och hungriga under arbetsdagen och att höra barnen beklaga sig över detsamma. Är det någon som har haft samma problem som de löst och vill dela med sig av hur de gick tillväga?

***
Inskickat av hungrig

Relaterat
Barnen får för lite mat (16/12-10)
"Förskolan får även kritik från Utbildningsförvaltningen som reagerar¨på att medan barnen får äta för 2,50 kronor per måltid plockar förskolan ut en halv miljon kronor i vinst."

Inskickat: "Gjorde jag fel?"

Hej alla kära kollegor i detta avlånga land!

Jag hittade till denna bloggen och tänkte dela med mig av en kort händelse som utspelade sig på jobbet härom veckan. Har funderat på om jag agerade korrekt vid detta tillfället och hade gärna hört hur andra tolkar det som hände.

Det var stängning. Vi var två anställda kvar och runt tio barn. Plötsligt kommer en mamma fram till mig och beklagar sig över hur hennes dotter fått snö innanför overallen. Det var tydligen hennes syster som stod bakom busstrecket. Jag och mig kollega hade helt missat att det ägde rum och bad om ursäkt över att vi inte sagt till. Mamman säger då: "Jag skällde ut henne så nu sitter hon och gråter bakom kullen där borta". Vid den sekunden hade jag inte kopplat att hon var mamma till de båda barnen som var inblandade. Jag trodde att hon skällde ut en av dagisbarnen, vilket i mitt tycke vore väldigt olämpligt. I ren reflex går jag då till barnet som satt och grät och tröstar henne. Det måste varit tråkigt att sitta där bak helt ensam. Under hela tiden som jag tröstar henne och leder henne tillbaka till gruppen, känner jag hur mamman blänger på mig. Blicken jag får när mamman drar barnet ur min hand var långt ifrån trevlig.

Sammanfattning: Jag tröstade hennes barn när hon stod bredvid. Vad det som om jag tyckte att jag kunde ta hand om henne bättre än mamman? Var jag inne på "förälderns revir"? Eller är det självklart att det är mitt ansvar att barnen inte är ledsna på min dagisgård? Vissa som jag har pratat med har tyckt att det kan tolkas fel och förstöra relationen med en förälder, att man måste vara försiktig. Andra att det inte var något att gräma sig över. Är det någon läsare här som har liknande erfarenheter eller åsikter kring liknande situationer? Jag vore väldigt tacksam.

Till sist, de inblandade barnen var mellan tre till fem år.

Kram!
43-årig förskolelärare från södra Sverige

***
Inskickat av Anonym fröken.

Vikarie: Vi betalar inte

Första dagen på jobbet berättade chefen att man som vikarie fick lägga några kronor i en burk varje gång man tog en kopp kaffe. Det låter inte så mycket, men jobbar du en hel dag så hinner det bli ett par koppar för att hålla tröttheten borta och kostnaden skulle då springa iväg. Men mest så handlar det om principer. Om vad vi upplever som rätt, och om vårt kollektiva vägrande mot regler vi finner värdelösa.  

Hur som helst. Månaderna gick. Det kunde skymtas några kronor i burken, men det var knappast så att alla som drack en kopp samtidigt gjorde sin plånbok lättare. Jag har själv inte betalat en enda gång, och med något undantag har jag aldrig märkt att någon annan vikarie gjort det heller. Vad beror det på? Delar vi samma åsikt av att vi med en sådan osäker vardag, med ett ständigt hit-och-dit-flängande, taskig lön och absolut ingen ersättning för sjukdom eller semester - kände att det var vår rätt att åtminstone slippa betala för kaffet?

Det är vanligt att byråkrater, kommunpolitiker eller ignoranta chefer beslutar över våra huvuden utan att höra eller bry sig om vad vi tycker. De säger kanske att det inte finns pengar till att motverka underbemanningen, samtidigt som miljoner slängs bort på strunt eller hamnar i fåtalets fickor. Vårt kaffe kunde vara gratis, vår lön kunde varit högre, vi kunde ha fler arbetskamrater vid vår sida och vi hade kunnat slippa betala för maten och mellanmålet. Vi hade kunnat ha en verksamhet där våra kollegor inte turas om att gå in i väggen.  Vi hade kunnat forma förskolan efter våra och barnens behov.
Nu är det inte så då verksamheten prioriteras ner av de styrande och ständig stress har blivit vår vardag. Någon där ute måste tjäna på att vi får mindre resurser och det är bara vi som jobbar inom yrket som kan tillsammans göra något åt problemen.

Det är lätt att jag känner hopplöshet, men vetskapen om alla de små striderna som vi alla för direkt i vår vardag (i detta fallet motstånd mot kaffeavgift) ger i alla fall mig inspiration till att försöka knyta ihop de som pågår på min arbetsplats, för att skapa en känsla av gemenskap och synliggöra att vi alla sitter i samma båt och tjänar på att agera tillsammans.  

För några dagar sen:
Kollega - "Hörde du Hanna? Det är nu gratis att dricka kaffe för vikarier.
Jag - "Jasså? Har det inte alltid varit det?"
De tittade på varandra och skrattade.

Vi betalar inte.

***

Inskickat av Hanna.

Välkommen hit!

Vår Förskola-bloggen är driven av och för personal inom förskolan. Det är en inblick i deras vardag.

Vissa av oss överdoserar kaffé, är stressade, glada, trötta, ensamma, otrygga, arga, peppade eller sammansvetsade - eller allt på en gång. Hur mår du?

Här kommer du kunna läsa om vikarier som vägrade betala för kaffet på rasten, tillbakablickar på hur förskolan såg ut förr i tiden och tankar om framtiden. Även roliga anekdoter och texter om små och stora problem som vi stöter på under arbetsdagen är något vi vill publicera. Stort eller litet. Allt är välkommet. Skicka gärna ett mejl med dina tankar och erfarenheter - så blir det publicerat här.

Vår Förskola-bloggen är en portal där vi som drabbas av problemen vi möter inom förskolan ska tillsammans komma på lösningar på dessa. Personalen på en förskola i Umeå delar kanske samma tankar som en i Ystad? Hur fler som börjar tänka och agera tillsammans desto större, tror vi, är chansen att vi kommer kunna få den inspirationen och styrkan som behövs för att kunna göra förskolan till en fantastisk plats för både personal och barn.

Bloggen är partipolitiskt och religiöst oberoende.

Kontakta bloggansvarig på: varforskola@gmail.com